När du minst anar det, står det en person framför dig som har fått dig att falla handlöst till marken utan att du själv märkt att du fallit och oavsett hur du ser ut, vilket hurmör du är på eller hur ditt beteende är så får den här personen dig att känna dig speciell. Du tror att du har hittat någon som verkligen accepterar dig för den du är, någon som är medveten om dina brister, men ser förbi dessa brister och kanske till och med någon som kan älska dig villkorslöst. När du tror att du absolut inte kan falla mer för en person så har du omedvetet fallit lite djupare. 

 

Du känner att ni verkligen klickar, men att du absolut inte får lika mycket som du själv ger till den här personen. Man ska absolut inte förvänta sig att få något tillbaka när man ger, men handlar det om känslor, att man har samma känslor som personen i fråga har kan jag gratulera dig, för då kommer du få känna att du verkligen lever. Men allting har det slut och det vackra är kort. Ibland tar det slut innan det ens har börjat.

Låt oss säga att du till en början tror du funnit "mr right". Tiden går och allt går som en dans och ni är väldigt lika varandra och trivs ihop och så helt plötsligt avtar all den här speciella energin, som gör allt ni har till "ert". Du ställer frågor som aldrig riktigt blir besvarade på det raka sätt du vill ha. Det kanske tar längre tid för personen att svara dig överlag, du är längre ingen prio 1, personen svara dig utifrån när hen orkar, träffar dig när hen har tid, men man gör ju tid för det man vill ha tid för. När man har frågor som inte fått ett ordentligt svar, ligger den kvar i huvudet, man övertänker, ältar och gör kanske situationen större än vad den egentligen är. Oavsett hur mycket du talar om dina tankar så får du ändå inte riktigt ut det du verkligen vill ha sagt, du vet vad du vill säga, men du får inte fram orden. 

 

Varför vill vi ha det som vi inte kan få? Varför börjar vi jaga de personer som inte vill ha oss ännu mer än tidigare? Det som händer nu, vet alla om och jag tror alla känner igen sig i. När person väl hör av sig släpper du exakt allt, då menar jag ALLT för att bara få den här lilla lilla tiden men en person som du KANSKE kan ha en chans på, du har en liten chans att göra något du inte gjort eller sagt förut som KANSKE gör att personen ser det fina i dig, eftersom personen i fråga varken sagt "jag vill inte ha dig/jag vill ha dig" så finns ändå hoppet där, hoppet är det sista som överger en människa. 

Här ifrån kommer du gå djupare ner i dina känslor, du börjar fundera på vad du gör för fel och vad det kan vara för fel på dig. Personen ger dig lite komplimanger IBLAND, men inte allt för ofta, men dessa små komplimanger gör att du ändå stannar kvar vid den här personen och du tänker säkert "Om jag bara håller kvar lite till, så blir allt bra sen". 

 

Har du kommit så här djupt i dina känslor ber jag på mina knän, att ta en titt på dig själv, är det verkligen värt att du ska dra det tunga lasset för någon som bara bryr sig om dig när det passar dem? Tänk på allt du går miste om just för att du ska imponera på en enda person som inte ens är intresserad? Jag vet att man emellan åt känner sig ovärdig, men är det värt att omge sig av personer som får en att känna sig så? Visst kan det kännas som om man kastat bort så mycket tid på en person om man i slutändan bara ska ge upp allt. 

 

Det jag vill förmedla med det jag skrivit är att du ska ta en titt på dig själv i sånna här situationer, inse vad du är värt och släppa det som orsakar smärta. Ibland måste man glömma bort vad man vill ha och komma ihåg vad man förtjänar. Du är bra som du är, du är värd det bästa och låt ingen trampa ner dig. Stanna inte kvar hos en person som inte uppskattar hela dig, din personlighet men också accepterar dina brister. Det är många som tänker "Det kommer göra så ont att låta hen gå", det gör ont och det kommer absolut inte bli lätt, livet är inte lätt. Kan du se på dig själv och tänka "Hah, hen ska bara veta vad hen går miste om"? Det kommer alltid finnas människor som ser bättre ut, som kanske till och med är bättre men det kommer inte finnas någon som just DU.

 

Så istället för att gå och älta samma person och må fruktansvärt dåligt i sig själv hela tiden kan du släppa personen, må dåligt i ett tag framöver och sedan komma över personen, men för att kunna komma över någon, måste man släppa taget och kom ihåg, det är okej att inte vara okej.